om det inte är du så är de du

Idag är de första gången på läääääääänge som solen kikat fram genom molnen och de har gett mig en kick, äntligen. Mitt hopp hade nästan försvunnit om en solig sommar, men i morse vaknade jag av en solstråle mitt i ansiktet och för första gången så var jag glad över det.

Men ändå, nånstans inuti mig så finns det en tomhet efter någon eller nånting. Känslan av att veta att man alltid kommer ha någon vid sin sida, känslan av att älska någon så otroligt mkt att vart man är, vad man än gör eller vad man än befinner sig så är det bara denna person du tänker på. Jag vet, utan tvekan, att jag inte skulle klara mig utan min härliga och underbara vänner och ni vet vilka ni är. Även fast man har dom så är de inte samma sak som en person som man kan kalla för sin.

En stor del till varför jag känner mig tom är nog också därför jag insåg riktigt bara för någon sekund sedan att jag aldrig någonsin kommer att gå med min underbara klass. Jag kommer sakna varenda en så grymt mkt och dessa 10 år har inte kunnat blivit bättre. Jag måste lägga in lite bilder från olika saker som vi varit med om. Titta och njut.

Alla va så liten och söta! haha, vi skulle övernatta i spökprästgården i 7:an tror jag de va. Mycket minnen som jag kommer bära med mig till graven. Ne nu väntar sängen på mig så jag tänker säga godnatt.

-en dag i taget och allt blir bra till slut